Linnea

Det är ingen skyldighet att vara snygg
Jag satt för en stund sen och kollade bland olika brun-utan-sol-produkter på diverse skönhetssidor på nätet. Min naturliga hudfärg är likblek och jag har skämts lite för att visa mina ben ute nu när det har blivit sommarväder. Jag kom så långt att jag klickade ner några saker i "kundvagnen" men sen stoppade jag mig. 
Varför? Det var frågan jag ställde mig.
Varför duger inte min hud som den är? Vem har bestämt att det är snyggt att vara solbrännd? Varför ska jag ägna en massa tid energi och pengar på att se brunare ut? För att jag ska känna mig mer bekväm med att visa benen? För att andra ska tycka jag är snygg?
 
Sedan jag för något år sedan fick en djupare feministisk analys av saker och ting så har jag börjat ifrågasätta dessa saker mycket mer. Jag föreslår att Du också provar. Jag vet att det är mycket lättare att inte analysera utan bara tänka att "jag gör det för min skull", men när man tagit sig igenom lite skit och sina egna fördomar och "sanningar" om utseende så blir det rätt skönt faktiskt. Jag bryr mig inte så mycket längre om mitt utseende och det är en sån enorm lättnad! Visst sminkar jag mig ibland och gillar att ha snygga kläder på mig, men om jag inte känner för att sminka mig på morgonen innan skolan så struntar jag i det! Jag måste inte vara fixad varje dag. 
 
En viktig insikt som förändrade mycket för mig och som jag vill dela med mig av är: 
Jag har ingen skyldighet att vara snygg!
Om någon människa tycker jag är ful när jag är ute och går med dallrande mage, bleka ben och utan smink so what! Då får den väl tycka det då, eller ge fan i att titta på mig. Varken jag eller Du eller någon annan har någon skyldighet att vara snygg inför andras blickar, kom ihåg det! 
 
Utan smink på promenad här om dagen
 
Skön helg
Har haft en härlig långhelg. Har inte pluggat så mycket som jag hoppades att jag skulle ha gjort. Det tar ju emot när utekvällar, kompisar och sommarväder är mycket mer lockande. En jobbig vecka med lite för mycket på att-göra-listan börjar nu, men helgen gav mig energi som jag hoppas hjälper att ta mig igenom dessa sista få veckor som är kvar av skolan. 
 
Helgen bjöd som sagt på sommarväder, superhärligt! Jag har hängt på uteservering och druckit somriga drinkar med vänner, cyklat massor runt hela Västerås och avslutade med att ligga i badet en timme igår kväll. Perfekt sätt att avsluta en helg på om du frågar mig. 
 
Så här såg jag ut i fredags när det blev kompishäng och utekväll.
 
Bada bada bada....
Det är ju bara en kropp!
 

För ett tag sen upptäckte jag bristningar på min mage. Två små röda insjunkna streck i huden på varsin sida om naveln. Jag fick panik. Jag stod länge med tröjan uppdragen till tuttarna och stirrade ner på dessa linjer. Som om jag inte trodde mina ögon. 

Min första instinkt var självhat. Min första tanke var ”nu har jag officiellt blivit tjock”. Hjälp vad mycket kroppsförakt och skam som vällde över mig, jag blev chockad av mina egna känslor och tankar. Någon minut senare lyckades jag samla mig och käfta emot den där elaka rösten i huvudet. ”Nämen för i helvete Linnea, det är två små streck på huden. Vem bryr sig?! Det finns väl viktigare saker i livet att bry sig om än det?!”

Jag funderade en stund till och när jag drog ner tröjan igen över magen och kom tillbaka till verkligheten så tänkte jag: ”Än sen om jag är tjock” (vilket jag för övrigt inte är, mullig eller lite rund på sin höjd) ”Det är väl inget fel på att vara tjock? Det är ju för guds skull bara utsida, bara en kropp. Jag är väl så mycket mer än bara min kropp och mitt utseende!

När det här hände så insåg jag att jag faktiskt har kommit en liten bit på väg i min resa till att acceptera mig själv och min kropp. Jag lyckades ju ändå att vända tankarna efter en liten stund och kunde skaka av mig det värsta av panikkänslan. Det är stort. Backa några år i tiden och jag hade typ kräks. Eller bestämt mig för att börja med någon livsfarlig diet. Jag gör framsteg. 

Jag har en kropp. Den har gått upp en del i vikt senaste året eller så och dt har dykt upp fler bristningar. Men det är min kropp. Den är frisk och den fungerar, något jag är så glad över. Min kropp har ingen skyldighet att vara fin att titta på, dt är inte det som är dens främsta syfte. Skulle det vara någon som inte gillar hur den ser ut får de väl ge fan i att titta då, jag vill inte skämmas för den längre. Den förtjänar bättre. Jag förtjänar bättre. Vi förtjänar alla bättre än den här sjuka utseendefixeringen.