Linnea

Det går inte att inte se när man väl börjat
Ibland önskar jag att jag inte hade fått på mig de feministiska glasögonen. Det hade ju varit så mycket lättare att bara följa med strömmen, gilla läget och inte tänka så mycket. Men när den feministiska analysen slagit till och man fått sitt lilla uppvaknande (tack för det LadyDahmer!) så gå det liksom inte att inte se allt som är fel i det patriarkat som vi lever i. Det känns som att vart jag än vänder mig så ser jag orättvisa, sexism, sexualiserande av flickors kroppar och nedvärderande av kvinnor. 
 
Det är en intressant tid för feminismen och trots att det finns en bra bit kvar att jobba på så känner jag mer hopp än vad jag gjort på länge. MeToo drog fram mycket skit ur gömmorna och startade viktiga diskussioner. Kvinnor har stöttat varandra och toleransen för skitsnack och snubbars svinerier är slut. Den senaste veckan har det blivit klart att Sverige får en samtyckeslag och Irland kommer slopa abortförbudet. Nyheter som jag blivit tårögd av! 
 
Det går åt rätt håll även om det går så mycket långsammare än vad vi skulle önska. Jag vill inte att de som är små flickor idag ska behöva växa upp och stå ut med samma skit som jag gjort. Jag vill att mina eventuella framtida döttrar ska ses som lika mycket värda som sina manliga kompisar. Det är allt vi vil. Att ses som och behandlas som likvärdiga människor. I och med det finns det liksom inget val, jag måste se det som är fel och reagera även om det är jobbigt. För min och alla andra tjejer/kvinnors skull. 
 
 
 
 
Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Åh tänker också så ibland... Samtidigt är jag så glad över att jag vaknat upp och faktiskt ser hur det är i samhället. Men det gör ont att se och vakna upp också...

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress