Igår fick jag veta att en gammal barndomskompis till mig ska bli mamma i sommar. Jättekul såklart, är så glad för hennes skull! Men... Jag kan inte låta bli att samtidigt bli lite ledsen och bitter. Runt omkring mig ser jag bara mäniskor som gör framsteg i livet; de flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn medan jag på ruta ett igen helt plötsligt. 
 
Det värsta är att jag var på den vägen själv och trodde att allt det där skulle jag också gjort inom en ganska snar framtid. Sen blev jag dumpad och tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar och hela det liv jag byggt upp senaste åren bara rasade. Uppbrottet och mitt mående precis efteråt gjorde att jag missade viktiga saker i skolan som jag nu inte vet hur jag ska ta igen. Hela livet och tillvaron blev bara en enda röra och nu börjar jag så smått nysta i saker och ting. Bokade precis tid hos studievägledare som förhoppningsvis kan hjälpa mig med hur jag löser problemen med skolan. Ska börja förbereda inför flytt till min egen lägenhet som ska bli både spännande och läskigt. 
 
Livet för mig just nu är lite som att trampa vatten i stället för att simma. Jag blir trött men kommer inte direkt någonstans. Därför svider det lite i hjärtat av att se hur saker går framåt för andra och just nu är det svårt att vara riktigt glad för andras skull. Jag har helt enkelt lite för mycket med mig själv. Men jag missunnar definitivt inte någon deras framgångar, det vill jag inte att någon ska tro!
 
Glad fredag, nu ska jag kolla netflix och inte göra ett skit resten av dagen :)
 
flytta, högskola, plugga, skola,
Det här är en dag jag tycker är ganska löjlig men som jag samtidigt i hemlighet önskar att någon ska överaska mig på. Ja, jag vill faktiskt också få en present eller choklad någon gång även om jag aldrig skulle erkänna det om någon frågade.
 
Har inte fått något på alla hjärtans dag sen jag var ca 11 och fick ett hemmagjort halsband från en kille i klassen. Eller jo, förresten! Fick en spa-dag av ett gammalt ex en gång (jag var typ 18 kanske) som var rätt värdelös. Massagen jag fick där gjorde att jag FICK ont i ryggen. Det kunde förstås inte han rå för, men ändå. Han fick mig att må rätt dåligt så jag har förträngt det mesta av den tiden vi var tillsammans. Det är en annan historia!
 
Är relativt nydumpad och för första gången på 3 år är jag singel på alla hjärtans dag och ja, en aning bitter över livet faktiskt. 
 
Den här dagen påminner dessutom om när min farmor och faster gick bort nästan samtidigt för 4 år sedan. Minns jag rätt så var det alla hjärtans dag, eller kanske dagen innan, som jag fick veta att min faster gått bort och farmor hade dött bara ett par veckor tidigare. Minnen som inte direkt gör denna dag bättre.
 
Jag önskar alla en fin dag och om du som jag inte har en fin dag, kom ihåg att det bara är en dag som vilken annan och att den snart är över. 
 
alla hjärtans dag, kärlek, singel,