Linnea

Så här ser ångest ut
 
Den här bilden tog jag i helgen precis innan jag och sambon skulle ut på krogen. Hade för första gången på länge sminkat mig och klätt upp mig. Jag ser nöjd ut. Samlad. Lugn. Ändå är det något som skvallrar om oron jag kände. Sanningen är att jag var full av ångest här och var glad att vi skulle ut på krogen så jag kunde dricka bort orosklumpen i magen. Det finns några vänner och bekanta som vi alltid brukar träffa på när vi är ute, mäniskor som är genuina och hrliga och som jag vet tycker om mig. De blir uppriktigt glada av att se mig och det är en känsla som värmer. Det händer inte mig speciellt ofta. Jag behövde verkligen det. Lyckades mota bort ångesten för en stund med hjälp av gott sällskap och alkohol (jag vet att det är inte alls bra att dricka för att dämpa känslor men helt ärligt, vem har inte gjort det) och det blev en bra kväll. 
 
Tänkte bara jag skulle dela med mig av hur ångest och galna katastroftankar kan se ut: Det syns inte. 
Det är något som skaver...
Senaste dagarna har jag varit så sjukt orolig, trött och ständigt haft gråten i halsen. Allt känns jobbigt och värdelöst och jag vet inte riktigt varför. 

Kanske är det årstiden? Jag har en tendens att bli deppig på våren (jag vet, tvärt om mot de flesta). Eller behöver jag kanske ta tag i alla de där olika småsakerna som jag trycker undan? Är det dem som spökar? Kanske är det bara en svacka så som man har ibland? Jag vet inte. Men något skaver liksom inuti själen. Jag tröstar med ljus och choklad.