Igår fick jag veta att en gammal barndomskompis till mig ska bli mamma i sommar. Jättekul såklart, är så glad för hennes skull! Men... Jag kan inte låta bli att samtidigt bli lite ledsen och bitter. Runt omkring mig ser jag bara mäniskor som gör framsteg i livet; de flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn medan jag på ruta ett igen helt plötsligt. 
 
Det värsta är att jag var på den vägen själv och trodde att allt det där skulle jag också gjort inom en ganska snar framtid. Sen blev jag dumpad och tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar och hela det liv jag byggt upp senaste åren bara rasade. Uppbrottet och mitt mående precis efteråt gjorde att jag missade viktiga saker i skolan som jag nu inte vet hur jag ska ta igen. Hela livet och tillvaron blev bara en enda röra och nu börjar jag så smått nysta i saker och ting. Bokade precis tid hos studievägledare som förhoppningsvis kan hjälpa mig med hur jag löser problemen med skolan. Ska börja förbereda inför flytt till min egen lägenhet som ska bli både spännande och läskigt. 
 
Livet för mig just nu är lite som att trampa vatten i stället för att simma. Jag blir trött men kommer inte direkt någonstans. Därför svider det lite i hjärtat av att se hur saker går framåt för andra och just nu är det svårt att vara riktigt glad för andras skull. Jag har helt enkelt lite för mycket med mig själv. Men jag missunnar definitivt inte någon deras framgångar, det vill jag inte att någon ska tro!
 
Glad fredag, nu ska jag kolla netflix och inte göra ett skit resten av dagen :)
 
flytta, högskola, plugga, skola,